Äta är ju något vi människor alltid gjort, men restauranger är trots allt inte ett särskilt gammalt fenomen. Åtminstone inte om man syftar på restauranger i sin moderna form.
Ordet restaurang kommer från ett franskt ord: restaurer. Det betyder vederkvicka och har utvecklats från det latinska ordet restaurare som betyder återuppbygga. I svenskan kan man hitta ett ord som är släkt med detta: restaurera, som betyder att man försätter något i sitt ursprungliga skick. När det kommer till restauranger handlar det kanske inte så mycket om att återställa något till sitt ursprungliga skick, utan mer om vederkvickelse, att få energi och piggas upp.
Den moderna formen av restaurang kom till i slutet av 1700-talet i Paris, under den tid då den franska revolutionen var. Det hade en praktisk orsak. Adelns kockar blev nämligen arbetslösa när deras arbetsgivare hade arresterats eller flytt. Det hade även andra orsaker. Teknik och verktyg i köket utvecklades, och även intresset för gastronomi. Ytterligare en orsak var att urbaniseringen ökade drastiskt under denna tid. Restaurangerna fyllde också funktionen av att vara en scen där de politiskt engagerade kunde uppträda och sprida sina budskap.
Mycket sammanföll med andra ord under denna tid. Det som fanns i slutet av 1700-talet i Paris var dels något som kallades traktörer. Där serverades färdiglagad mat. Det fanns också värdshus, där gästerna kunde ta för sig från värdens bord.
En soppförsäljare som hette Boulanger stämdes av några traktörer eftersom han brutit mot reglerna. Han var inte traktör, och det var bara de som fick sälja soppa med kokt kött. Han blev dock friad, fortsatte att sälja sin soppa, och kallade efter det sin servering för restaurang. Förutom att han var den som skapade begreppet restaurang så skapade han en förändring eftersom han serverade måltiderna portionsvis. Tidigare hade var och en tagit för sig på egen hand.
Den första riktigt fina restaurangen öppnades 1782, av Antoine de Beauvilliers som tidigare varit kock till greven av Provence (som senare blev kung Ludvig XVIII). Nytt där var att maten serverades på bestämda tider, att det fanns individuella bord istället för de långbord som brukade finnas, och han hade rätterna nedtecknade på en meny.